Fortsätt till huvudinnehåll

It's going and going and going.

Fötter.
En ganska behändig uppfinning.
Med ett par skor på dem så kan man gå långt.
Jag promenerar mycket och gärna, speciellt mycket de senaste åren till och från skolor och jobb.
En reflektion har varit att bilister blivit så mycket bättre på att stanna vid övergångsställen, i stort sett varenda gång stannar första bästa förare.
Eller stannade.
För tydligen gäller det pigga blondiner som skuttar fram med håret fladdrande i vinden.
Som trött gravid får man snällt stå vid övergångsstället med magen i vädret och stirra in i bil efter bil innan någon stannar. Jag glodde in i ansiktet på som mest fem bilar i rad idag, innan en tant stannade och släppte över mig.
För ja, jag tittar på varje förare, söker ögonkontakt, för att tydligt markera att anledningen till att jag står precis vid vägkanten där vägen är markerad med breda vita sträck är för att jag vill gå över.
Är inte det märkligt?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.