Fortsätt till huvudinnehåll

I vaaant jooor bloooood.

Snart är det Halloween, så då kan man väl visa lite support till de som helt ofrivilligt behöver leka vampyrer. Det gör man bäst i en sån här:



Det började med att en kollega kom in på ämnet att vara blodgivare, och nämnde sen att blodbussen var parkerad i närheten under dagen. Alla var rörande överens om att det är en viktig sak, och alla de som inte redan var blodgivare var rörande överens om att det borde man ju bli. Det blev ett skämt om att kollegan skulle ta med sig ett helt gäng till blodbussen och få belöning för sin rekrytering. Sen frågade en kollega chefen om man fick gå och lämna blod på arbetstid, vilket hon svarade "självklart" på. Så jag och kollegan tog henne på orden, och tog tag i den där "man borde ju verkligen".


En hälsodeklaration fylldes i, och ett stick i fingret visade ett hb på 134. Då fick jag lämna prov. Om sisådär 2-3 veckor ska proverna var granskade, och när då blodbussen kommer på besök kan jag smita iväg en stund från jobbet för att lämna blod. Enkelt.

Och vi kunde ta med oss två belöningar från blodbussen till kollegan som fick oss att gå iväg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.