I vaaant jooor bloooood.

Snart är det Halloween, så då kan man väl visa lite support till de som helt ofrivilligt behöver leka vampyrer. Det gör man bäst i en sån här:

Det började med att en kollega kom in på ämnet att vara blodgivare, och nämnde sen att blodbussen var parkerad i närheten under dagen. Alla var rörande överens om att det är en viktig sak, och alla de som inte redan var blodgivare var rörande överens om att det borde man ju bli. Det blev ett skämt om att kollegan skulle ta med sig ett helt gäng till blodbussen och få belöning för sin rekrytering. Sen frågade en kollega chefen om man fick gå och lämna blod på arbetstid, vilket hon svarade "självklart" på. Så jag och kollegan tog henne på orden, och tog tag i den där "man borde ju verkligen".

En hälsodeklaration fylldes i, och ett stick i fingret visade ett hb på 134. Då fick jag lämna prov. Om sisådär 2-3 veckor ska proverna var granskade, och när då blodbussen kommer på besök kan jag smita iväg en stund från jobbet för att lämna blod. Enkelt.

Och vi kunde ta med oss två belöningar från blodbussen till kollegan som fick oss att gå iväg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen