Först går det upp, sen går det ner.

Jag pratar om mitt jobb.

Igår var jag så tacksam, idag har det varit en berg och dalbana. Stunder av skönt flyt där allt rullar på, har varvats med en känsla av att stånga mig blodig mot byråkrati och brist på empati. Det är svårt att hantera att människor inom "människoyrken" kan avfärda personer i utsatta situationer. Den orättvisan letar sig liksom in i mörka skrymslen och brer ut sig.

Jag blir bitter.

Kanske får jag känna att jag hjälper någon till att få rätt stöd och hjälp imorgon, så att någon motbevisar min syn på samhället för en stund.

Kommentarer

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Läs mer

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd:

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen