Först går det upp, sen går det ner.

Jag pratar om mitt jobb.

Igår var jag så tacksam, idag har det varit en berg och dalbana. Stunder av skönt flyt där allt rullar på, har varvats med en känsla av att stånga mig blodig mot byråkrati och brist på empati. Det är svårt att hantera att människor inom "människoyrken" kan avfärda personer i utsatta situationer. Den orättvisan letar sig liksom in i mörka skrymslen och brer ut sig.

Jag blir bitter.

Kanske får jag känna att jag hjälper någon till att få rätt stöd och hjälp imorgon, så att någon motbevisar min syn på samhället för en stund.