Fortsätt till huvudinnehåll

Stort, och extremt bra tajming.

Pyret ska ha fotografering i skolan imorgon. Det tycker hon är stort.
Efter skolan ska hon till en kompis på Tacokväll.
Det tycker hon är bortom stort.

Båda sakerna har fått den stora lilla arvsmassan att lägga mycket tid den senaste veckan på att planera för vilka kläder hon ska ha på sig. Trots ett intensivt arbete från mitt håll, i flera år nu, så har det starka intresset för kläder inte lagt sig.

När hon redan igår ville välja kläder till denna dag kämpade jag mellan att hon självklart får ha sin stil, och hur ska man få henne att välja något annat. Jag tycker själv att jag har ett enormt tålamod med båda arvsmassornas val av utstyrsel, förutom ett välkänt motstånd mot leggings som vanliga byxor. Men samtidigt så ska detta tillfälle förevigas. Lösningen blev att jag hämtade henne och efter skolan gick vi till Lindex.

Snabbt som blixten hittade hon den här tröjan:


Byxor blev lite knepigare för någon med så väldigt petig smak. Men så plötsligt fanns ju de där byxorna hon drömt om sedan i somras. Sådana som hon provat i en annan affär men bara fanns i 128, och det var för stort. Här fanns de också som minsta storlek 128, men vi chansade och provade, och de passade. Jag tror inte jag har sett henne så lycklig på år och dar.

Det skrämmer mig lite att hon är så otroligt medveten om vad hon vill ha på sig. Men också att hon så uppenbart sneglar på de lite äldre tjejerna i vad hon anser är rätt stil.

Jag fortsätter tjata om att kläder kan vara fina, men det gör inte en person fin. Personer är fina för hur de är som vänner och människor, det sitter inte i hur de ser ut. Jag fortsätter också att försöka undvika att prata om vad andra har för kläder på sig. Och när jag pratar om hur jag har valt kläder så pratar jag om att ha kläder som jag tycker passar för vad jag ska göra, om de är varma eller svala, eller om de är sköna. Det verkar vara en liten motpol i jämförelse med hur det pratas på skolan, redan bland 6-åringar, men kanske går tjatet in och bygger ett litet bo i hennes undermedvetna.

Och när jag köper kläder för att det ska vara fotografering, så förklarar jag det med att det händer så sällan att det är fotografering och Tacokväll hos kompisen på samma dag, så då kan man få nya kläder. Och att hon har vuxit ur de flesta byxorna under sommaren.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.