Polarn sa innan hon gick och lade sig på lördagen att eftersom dagen efter "imorgon" var en förskoledag, så ville hon hitta på något roligt på söndagen. Förstår om den lördagen inte riktigt räknades som spännande.
Efter frukost fick jag skjutsa in herr B.o.B. till akuten eftersom hans förband efter operationen hade börjat läcka. Det gick ganska fort på akuten, förutom förvirringen om hur de skulle hantera den blodiga omplåstringen. Till sist landade de i att lägga på mer omslag istället för att packa upp och lägga nytt. Anledning? De ville att akuten skulle göra det, men akuten hade fullt, så lättakuten fick ta vid, och de kunde inte göra hela proceduren. Så nu blev det standardsvaret från vården; avvakta och sök på nytt om det här inte funkar.
Även om det gick ganska fort så är det ju kanske ingen rolig barnaktivitet.
Resten av dagen ägnade vi åt att äta och titta på tv. Eller, jag städade, rensade avlopp, gick till återvinningen, gick och handlade och påbörjade ett nytt virkprojekt också, och herr B.o.B. sov. Polarn tyckte inte att det var något hon ville ägna söndagen åt helt enkelt.
Så när vi inte behövde åka tillbaka till akuten och den här gången vänta i evigheter på att få rätt vårdinstans som faktiskt kan göra det som behövs, så åkte vi istället iväg och åt en god lunch och införskaffade lite nödvändigheter till hemmet. Det räckte för att höja spänningen.
Min skrattretande låga toleransnivå för all ökad aktivitet ledde till att jag somnade 19:45 på måndagen och har ägnat två arbetsdagar åt att bara vilja gå hem och sova. Lite uppiggad blev jag av nya kollegan, som tidigare arbetat som redaktör för faktaböcker. Hon sa att jag hade ett "otroligt bra sätt att uttrycka mig och förmåga att beskriva saker" och tyckte att jag skulle använda min känsla för ord till att utbilda andra. Det känns ju mer som att min hjärna är gjord av gröt just nu, så det var fint att höra.
Klockan har passerat 20.00, dags att stänga ner fabriken. Om kroppen kräver vila, så ge den vila, tänker jag.
Efter frukost fick jag skjutsa in herr B.o.B. till akuten eftersom hans förband efter operationen hade börjat läcka. Det gick ganska fort på akuten, förutom förvirringen om hur de skulle hantera den blodiga omplåstringen. Till sist landade de i att lägga på mer omslag istället för att packa upp och lägga nytt. Anledning? De ville att akuten skulle göra det, men akuten hade fullt, så lättakuten fick ta vid, och de kunde inte göra hela proceduren. Så nu blev det standardsvaret från vården; avvakta och sök på nytt om det här inte funkar.
Även om det gick ganska fort så är det ju kanske ingen rolig barnaktivitet.
Resten av dagen ägnade vi åt att äta och titta på tv. Eller, jag städade, rensade avlopp, gick till återvinningen, gick och handlade och påbörjade ett nytt virkprojekt också, och herr B.o.B. sov. Polarn tyckte inte att det var något hon ville ägna söndagen åt helt enkelt.
Så när vi inte behövde åka tillbaka till akuten och den här gången vänta i evigheter på att få rätt vårdinstans som faktiskt kan göra det som behövs, så åkte vi istället iväg och åt en god lunch och införskaffade lite nödvändigheter till hemmet. Det räckte för att höja spänningen.
Min skrattretande låga toleransnivå för all ökad aktivitet ledde till att jag somnade 19:45 på måndagen och har ägnat två arbetsdagar åt att bara vilja gå hem och sova. Lite uppiggad blev jag av nya kollegan, som tidigare arbetat som redaktör för faktaböcker. Hon sa att jag hade ett "otroligt bra sätt att uttrycka mig och förmåga att beskriva saker" och tyckte att jag skulle använda min känsla för ord till att utbilda andra. Det känns ju mer som att min hjärna är gjord av gröt just nu, så det var fint att höra.
Klockan har passerat 20.00, dags att stänga ner fabriken. Om kroppen kräver vila, så ge den vila, tänker jag.
Kommentarer