Fortsätt till huvudinnehåll

Kan du bokstavera det?

Pyret bara rusar fram i bokstävernas värld. Nu har hon börjat bokstavera var och varannan sak hon ska säga.
"Mamma, kan jag få ost till min s. m. ö. r. g. å. s?"
"Åh, titta vad den är l.u.r.v.i.g!"
Knappt att hon tvekar, det nästan rinner ur henne.

Det är ju så fascinerande att betrakta barns utveckling på det sättet, att se hur de verkar ha en medfödd fallenhet för vissa saker. Hennes är ju tydligen att läsa och skriva. Sen kanske det har underbyggts av att jag envist insisterar på att läsa godnattsaga varje kväll, men någon slags talang behöver väl också finnas där.

Polarn har ju sin egen talang:


Detta eviga skapandet.
Hennes skrivbord är täckt av olika kreationer hon släpar hem från förskolan, och sen tillbaka för att utveckla vidare efter någon brilliant idé. Det är som att hon ser saker andra inte har blick för, vilket också märks när hon lägger pussel.

Det ska bli så himla spännande att se vad de blir för människor i slutändan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.