Fortsätt till huvudinnehåll

Tröttsam rastlöshet.

Det är en sjukt dålig kombination att vara väldigt rastlös och väldigt trött. Har jag märkt. Jag vill väldigt mycket, men det blir ganska lite.

Det lilla utloppet jag får för min rastlöshet kan bli så mycket bättre imorgon, eftersom promenaden hem kan förgyllas av att Tove Lo har släppt nytt album på Spotify. Ser fram emot att lyssna igenom den med ljudet av min egen andfåddhet i bakgrunden.

Annars ägnar jag fritiden åt att koppla av med den här:


Det kallas kärlek av Carin Holmberg.

Läsningen går inte så fort just nu, på grund av den där tröttheten som envisas med att efterfråga sömn, men det gör inget, för det är en makalöst spännande läsning. Spännande på så sätt att man får syn på hur svårt det där med jämställdhet är, även när man tror att man lyckas uppnå det. 

Även fast den är skriven 93 så är den aktuell, vilket leder tankarna till att det är en lång väg kvar att gå innan det blir någon riktig förändring. Den frustrationen får jag gå av mig imorgon, till ljudet av (förhoppningsvis) bra musik.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.