Fortsätt till huvudinnehåll

Så väldigt upptagen.

Eller väldigt upptagen är ju möjligen något starkt uttryckt om man jämför med andra. Men vad tjänar det till att jämföra sig med andra, då finns det väl alltid någon som har det såväl mycket värre som mycket bättre. Kanske är det mer att jag känner mig splittrad. Lite disträ.

På jobbet är det spretigt, olika saker att påbörja, saker som ska följas upp, och annat som behöver undersökas. Därtill har jag en ny föreläsning att förbereda och till den planeringsträffar och middagar. Sen är ju mitt jobb till sin natur att hålla i tusen bollar samtidigt och ständigt bli avbruten, bara i sitt grundutförande så att säga.

Jobbet påverkas ju alltid till en viss del av det privata, även om jag känner att jag är bra på att hålla isär det. Så när det är mycket tankar som far omkring, blir ett redan spretigt jobb, ännu lite svårare. Kan ju bidra till den där tröttheten jag vandrar runt i.

Så kanske är jag lite mindre aktiv här, kanske är det bara så det känns. Jag vet faktiskt inte. Men om det är så, beror det säkert på att min hjärna har svårt att komma på ord och jag sitter och pillar på en Powerpoint medan jag skriver komma-ihåg-listor och stressar över att vara astrött men samtidigt ha svårt att sova.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.