Så väldigt upptagen.

Eller väldigt upptagen är ju möjligen något starkt uttryckt om man jämför med andra. Men vad tjänar det till att jämföra sig med andra, då finns det väl alltid någon som har det såväl mycket värre som mycket bättre. Kanske är det mer att jag känner mig splittrad. Lite disträ.

På jobbet är det spretigt, olika saker att påbörja, saker som ska följas upp, och annat som behöver undersökas. Därtill har jag en ny föreläsning att förbereda och till den planeringsträffar och middagar. Sen är ju mitt jobb till sin natur att hålla i tusen bollar samtidigt och ständigt bli avbruten, bara i sitt grundutförande så att säga.

Jobbet påverkas ju alltid till en viss del av det privata, även om jag känner att jag är bra på att hålla isär det. Så när det är mycket tankar som far omkring, blir ett redan spretigt jobb, ännu lite svårare. Kan ju bidra till den där tröttheten jag vandrar runt i.

Så kanske är jag lite mindre aktiv här, kanske är det bara så det känns. Jag vet faktiskt inte. Men om det är så, beror det säkert på att min hjärna har svårt att komma på ord och jag sitter och pillar på en Powerpoint medan jag skriver komma-ihåg-listor och stressar över att vara astrött men samtidigt ha svårt att sova.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen