Fortsätt till huvudinnehåll

Upptäckts-torsdag.

Jag inledde dagen med att upptäcka att jag inte är unik på något sätt. Tv:n råkade visa Efter 10 med Malou, det var inte med flit, tvärtom, det brukar ses som ett stort misstag som ska rättas till. Men innan jag hann byta kanal så hörde jag att någon kvinna satt och pratade om sina övergångs- och klimakteriebesvär. Det är väl alltid skönt att höra att det är likadant för andra som för en själv.

När det var dags att hämta på förskolan upptäckte jag att jag är en gammal gnällkärring. Inte nog med att NK redan avtäckt sin julskyltning, adventsgranar, redan?! Jag blev nästan lite upprörd.


Torsdagar är träningsdag. Jag upptäckte att jag inte blev sjuk, så jag kunde svettas lite idag igen. Det känns bra.
Oavsett vad jag gör så är jag ju lika förlamande trött, men med regelbunden träning och lika regelbundna måltider så har jag i alla fall bättre kondition, mindre värk i höften (kan sova korta stunder på den sidan nu, yey) och verkar stå emot sjukdomar bättre. Det är ju inte illa.

Imorgon väntar nya upptäckter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.