Rastlösa barn är ju något liknande en vulkan nära ett utbrott, så våra behövde rastas ordentligt.
Trots en sömnlös natt och alla härliga tecken på bihåleinflammation hoppade vi på tåget för att utnyttja gratisdagen på Skansen för Coop medlemmar. Arvsmassorna blev eld och lågor, de gillar verkligen att åka dit, inte så mycket för djuren dock. De verkar mest förtjusta i hela utflyktsinramningen, att ta sig dit, att äta medhavd matsäck, att ströva runt lite planlöst. Och Pyret vill rida så klart, hon står lätt en halvtimme i kö för att få skumpa runt på en liten ponny i tre minuter.
Eftersom inträdet var fritt betalade vi det löjligt prissatta inträdet för akvariet istället. Båda. Arvsmassorna. Klappade. Orm. Och. Spindel. Jag. Med.
Värt varje spänn helt plötsligt.
Jag avled en smula av utflykten, vad det nu än är som har angripit mig har verkligen sänkt energinivåerna. Men de höjdes en aning på tågresan hem.
Ett piggt äldre par satte sig vid våra platser med en liten hund de sa att man gärna fick hälsa på. Arvsmassorna kan krama ihjäl en katt på tre sekunder, men är måttligt skeptiska och intresserade av hundar, fast hälsade gjorde de. Sen satt vi där och svamlade med våra avkommor som vi brukar. Paret gick av innan oss, men sa innan dess:
"Vilka fina tjejer ni har där!"
"Tack!" svarade jag stolt, och la skämtsamt till "Vi har jobbat hårt på det."
Kvinnan svarade att de hade tre söner så nog mindes hon hur mycket jobb det kunde vara. Mannen sa att det var ju något av ett maraton.
Vad fint ändå, att främmande människor berömmer och peppar slitna småbarnsföräldrar i deras föräldraskap bara så där.
Skansen, handla, laga mat, dammsuga, natta barn och en sömnlös natt. Jag känner mig inte på topp direkt, men jag har fina barn som imponerar på främlingar och vågar klappa ormar och spindlar.
Kommentarer