Fortsätt till huvudinnehåll

Inte en så blodig historia.

En mäktig dag, på flera sätt.

Pluggis och jag fick ett spontant och artigt bemötande av vår lärare idag. Vi förstår inte vad som har hänt men det känns klart att något har förändrats. På ett överraskande men positivt sätt.

Mot slutet av dagen hade vi ett möte med vår handledare som var helt fantastiskt. Hon inte bara tar oss i handen och leder oss genom arbetet, hon förklarar på ett sätt som gör att vi blir inspirerade, förstår bättre, lättare kan ta oss an arbetet och får oss att känna oss kompetenta. Hon kommer ge oss all tid vi behöver istället för de obligatoriska timmarna och hon hjälper till istället för att bara ge råd. Vi känner som att vi har vunnit på jackpot och vi planerar att ge henne den mest magnifika bukett vi kan hitta när det här är klart.

Jag rundade sedan av dagen med att möta upp Couscous i city. Först åt vi en snabb middag, sen gick vi på Operan och såg Dracula.

Wow.
Vilken grej.
Helt otroligt vilka effekter, vilken visuell dröm att betrakta, med en ljussättning som var helt magisk.
Så himla imponerande.
Vi satt på andra raden och bara försökte ta in allt och förstå hur de fick till hela föreställningen. 


Vi gick eftersom vi har ett sedan gammalt gemensamt intresse för Dracula och vampyrer och det var väl tur. Första men inte sista gången på Operan, känner jag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.