Fortsätt till huvudinnehåll

Mörkläggning.

Polarn och Pyret fick uppleva sitt första strömavbrott idag. Vi fick ta oss hem från föräldrarna i mörker, borsta tänderna, klä på pyjamas, välja morgondagens kläder och läsa godnattsaga i skenet av lyktor och Elsa-ficklampor. Det var tydligen ruskigt spännande, och lite mysigt, för Polarn somnade medan vi läste sagan och Pyret bara några minuter efter hon lagt sig tillrätta.

Min alldeles egen mörkläggning består i ett konstaterande att senaste veckans konstanta huvudvärk nog beror på att det är dags att byta glasögon. Igen. Som på beställning kommer huvudvärken plötsligt för att stanna och ögonen värker, lagom efter ett år sedan sist. Nästan varje år, sedan de första glasögonen för sådär 11-12 år sedan.
Möjligen skulle man kunna säga att jag känner mig lite bitter över att behöva byta glasögon nästan en gång per år, men också över att ha huvudvärk ett par månader varje år. Först innan byte, sen efter byte innan jag vant mig vid de nya glasögonen, vilket tar extra lång tid med mitt jäkla synfel, och så lite här och där när jag läser för länge, eller för mycket. Förresten, vad är det jag gör hela dagarna? Läser. Och skriver, fast då läser man ju det man skriver.
Jag är inte så förtjust i mina ögon längre.
Och rätt jäkla trött på att ha huvudvärk.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.