Jag spenderade dagen i Stadshuset med projektledare, borgarråd, sekreterare och experter.
Till att börja med så tittade jag ut över vattnet och såg hur solen glittrade. Det var ju bara falsk marknadsföring, precis som att Blå hallen inte ter sig fullt lika pampig när den är helt tom som när den är full av kungligheter, så var vädret inte alls så mysigt som det såg ut att vara. Fast det gav ändå lite hopp och lite reklam för hur det kommer bli, solen kommer, och när stormarna och snålblåsten lagt sig så kommer den börja värma. Kanske kan jag ana att lite mer energi väntar.
Jag fick också höra om ett nytt sätt att tänka i skolan. Ett program för elevstöd som går ut på att förändra lärare och vuxna, inte barnen. Whaaaaaat?? En tanke om att arbeta med positiv förstärkning och, galna tanke, med social färdighetsträning. Istället för att prata om att hur man uppför sig ska föräldrarna lära ut och sen titta på medan barnen går åt skogen i den där vilsna och förvirrade världen som barndom är, så gör man något. För som påpekades så är det inget konstigt att förskolan lär ut hur man beter sig, eller att man i skolan lär och hjälper de barn som inte kan läsa, räkna, eller balansera att öva på det. Men att lära eller hjälpa barn att öva på att sitta still på stolen när de är 7 istället för 5? Nääääe.
"Pelle, det gör inget att du inte kunde räkna det där mattetalet/hoppa över plinten/ stava till Zebra, vi försöker igen!"
"Pelle, det gör inget att du klev upp från din plats för tusende gången fast du skulle sitta still, vi försöker igen!"
Inte så dumt.
För om man vänder på det:
"Men nu får du väl ändå räkna ut 7x8/hoppa över plinten/stava till Zebra Pelle, hur många gånger ska jag behöva hjälpa dig?!"
Dagen gick vidare till att möta politiker som är intresserade, engagerade och pålästa. Sådana finns visst också, se på tusan!
Jag avslutade dagen med att bli inspirerad av supercoola Gillian Anderson i The Fall. Jag ska bli DSI Stella Gibson när jag blir stor. Förutom att jag inte ska bliva stur då föståss.
Kommentarer