Äntligen.
Ändå sedan Katten gick bort har det känts tomt, visst finns det fördelar med att slippa ta bort katthår, rensa kattlådor och vakta dörrar, men är man kattmänniska så är man.
Jag växte upp med katt, små tassar fanns där under största delen av min barndom och det dröjde inte länge efter att jag flyttade hemifrån innan jag skaffade en egen. Att vara kattlös efter 20 år med egna tassar är ju galet. Kom jag på. Jag gillar att ha katt, och är en vuxen människa som får bestämma sådana saker. Barnen vill ha katt, och jag är övertygad om att barn som växer upp med husdjur lär sig empati och ansvar på ett fantastiskt sätt.
Så katt.
Eller katter.
Vi har tagit hand om två små damer som behövde ett nytt hem.
Efter dryga två års väntan har jag något som stryker sig mot mitt ben igen.
Äntligen.
Kommentarer