Jag vet ju att alla är otroligt nyfikna på hur det går med katterna.
Eller, alla ni galna kattmänniskor är nyfikna, lite grann, kanske undrar så där i förbifarten.
Det går bra, tack.
Den förra ägaren, som inte egentligen var ägaren utan fått katterna dumpade på sig av sin bror när han flyttade, sa att den ena katten var ganska social men att den andra var väldigt skygg.
Med tanke på att de kom till oss i söndags eftermiddag, från en etta som var en tredjedel av vår lya och fullproppad, där de bott med en person i taget, till att bo i en fyra med öppna ytor och två vuxna och två barn, så har de varit fenor på att anpassa sig.
Den sociala katten har varit social. Hon är pratglad (okej, första natten lite för pratglad, fast då var det nog mer ångestskrik i och för sig), kelig, följer efter alla och leker. Hon är därför utnämnd till arvsmassornas favorit.
Den osociala katten hade redan igår hoppat upp i soffan med herr B.o.B. och idag klev hon upp till mig och började kela och spinna. Så inte så värst skygg och osocial tycker jag.
Det kommer nog bli bekväma familjemedlemmar av de där två pälsbollarna också ska ni se.
På köpet med katterna så fick vi, förutom borstar, kloklippare, transportburar, mat och leksaker, en stor klätterställning. Den är otymplig, svårplacerad och ganska ful, men snubben sa att de var förtjusta i den så vi tog med den. Tänkte att den kunde vara en trygghet för dem så där i början.
Idag monterade jag ihop den. Det tog en minut så hade båda tagit den i besittning. Jag antar att de får ha den ett tag då.
Kommentarer