Fortsätt till huvudinnehåll

I nytt ljus.

Arvsmassorna har blivit vansinnigt förtjusta i Skönheten och odjuret, inte den som går på bio utan den gamla tecknade Disney varianten.

Först tyckte jag att det var mysigt.

Nu sitter jag mest och kämpar med hela temat, utifrån andra kunskaper än när jag såg den på den tiden, och försöker få tjejerna att se elefanten i filmen, så att säga.

Hon är en tuff tjej med skinn på näsan som gör som hon vill. Bra.
Men hela stan ser snett på henne och baktalar henne för det. Alltså, vänta lite.
En snubbe får för sig att han ska gifta sig med henne, till varje pris, och han fortsätter med sina planer efter att hon sagt nej och får liksom inget mothugg på den idén. Hmmm.
Sen blir Belle fast i Odjurets slott, hon tar sin pappas plats som fånge, en plats han liksom ger upp och sätter sin dotter i? Eller?
Odjuret är argt, elakt, bestämmande och begränsande och har inga problem med att låsa in en tjej i sitt hem. Jaha ja...
Men så utvecklas en relation. Hon förändrar honom. Hon får honom att sluta vara dum. Hon försöker fly vid ett tillfälle men stannar för att hjälpa honom. När de grälar skyller han sin ilska på henne. När hon saknar sin far låter han henne se honom i en magisk spegel för då har han tydligen blivit så vän och omtänksam.  Okej, men han låter henne inte gå, han tar aldrig ansvar för sitt humör, han ber inte om ursäkt, han förklarar aldrig något. Listan kan gå på rätt länge.

Jag sitter rätt ofta och lägger in kommentarer här och där. Som att hon skulle fortsatt gå när han kämpat bort vargarna. Som att det aldrig var hennes fel för att han var elak. Som att han är superdum som bara låter henne titta i en jäkla spegel när hon saknar sin pappa. Som att det är superelakt att låsa in någon i ens hem. Som att Gaston är en superskurk som tror att han får bestämma över andra.
För den känns lite unken nu, med lite andra glasögon på mig. Jag undrar om något ändrats i nya filmen eller om den också är en film om hur kvinnor ska rätta in sig i ledet och acceptera att bli utsatta för kränkningar och våld.

Måste få P&P att vilja se något annat nästa gång. Fast det kryllar ju inte direkt av filmer för flickor, som kan vara positiva och stärkande för deras framtida roller i samhället. Bitter är bara förnamnet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.