Fortsätt till huvudinnehåll

Bara Polarn.

Idag var Polarns dag.
Lillasystern som står bakom i sin storasysters skugga.
Jag får ibland ont i hjärtat av att Polarn får gå ett steg bakom, som att hon så ofta får ärva Pyrets saker, att hon trots att hon är yngre behöver mindre hjälp, att hon är mindre känslosam och att hon i sin vilja att göra Pyret till lags låter storasyster välja och bestämma.

Men inte idag.
Idag firade vi att hon (imorgon) blir tre år. Allt ljus på lillskrutt.

Hon hade valt att ha ett prinsess- och piratkalas tillsammans med 6 kompisar från förskolan. Det blev 2 timmar av en skenande buffelhjord som åt korv, åt glass, öppnade paket och hade fiskdamm innan det plötsligt blev alldeles tyst igen.
Polarn var så himla duktig på att öppna sina presenter, ta reda på vem de var ifrån och tacka sina kompisar och hon fick fina saker som hon blev väldigt förtjust i.

Sen laddade vi om och tog nya tag.
Med familjen fick hon mat, tårta och fler fina presenter. Av oss fick hon det enda som kan passa just Polarn; en enhörning och en liten studsmatta. Vår lilla kataperkaboll kan få studsa tills benen viker sig och hon somnade med en enhörning som har regnbågsman/svans under armen.

Jag hoppas att hon riktigt kände att den här dagen var för henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.