Jag hade bestämt mig för att ägna mig en stund åt min favoritsysselsättning idag; jag skulle botanisera i favorit secondhandbutiken när vi jobbat klart.
Nu skulle jag unna mig lite nya sommarkläder var tanken.
Jag gick därifrån med två par shorts, en kjol, ett par skor, fyra klänningar och två baddräkter.
Till barnen.
Till mig själv blev det ingenting alls.
Det har verkligen gått mig förlorat det där med att unna mig saker, eller att köpa kläder.
Halva min garderob ogillar jag och den andra halvan sitter illa, men trots att jag vet vad jag tycker är snyggt på andra så kan jag inte för mitt liv lista ut vad jag ska köpa till mig själv. Förutom sånt jag redan har.
Men barnen behövde ju också lite sommarkläder så...
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer