Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en onsdag.

Jag tar mig en kvart med en kopp kaffe innan jag ska hämta den älskade cirkusen.

Med cirkusartisten Pyret som klappade mig på magen igår och frågade varför jag har en så stor, tjock mage. Jag frös en stund medan jag bläddrade i huvudets kartotek över vad jag skulle svara.
- Den är inte stor. Fast då skulle jag jämföra, värdera, granska, när det ska vara fullkomligt skitsamma vad det är för storlek.
- Vi pratar inte om kroppar är stora eller små. Men då skulle jag skyffla ett ganska gigantiskt samhällsproblem in i skamvrån.
- Eller så tar jag den lilla debatten kring hur skeva samhällsideal vi har och att hon kommer bli påverkad av åsikter om vad som är "rätt" utseende vare sig jag vill eller inte.
- Jag svarade:
- Tycker du att den är stor?
- Jaaa! svarade hon.
- Jaha, ja alla ser olika ut, kom nu så går vi.

En bekant tänkte att kanske hon menar något annat, men jag tror tyvärr att hon är på väg mot det som jag har hört andra med barn beskriva. Hur små flickor börjar väldigt tidigt att prata om rätt och fel kropp.
Hon har börjat reflektera över vad som är rätt och fel sätt att se ut. Hon säger att vissa kläder får inte flickor ha. Vissa saker i människors utseende nämner hon som fel. Hon blir alltmer mån om vilka kläder och frisyrer hon ska ha.
Snart står hon väl där och pratar om att hon är tjock, att man inte kan ha vissa kläder om man inte är smal, att vissa kläder är fula på henne.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.

Samtidigt florerar ett inlägg på Facebook som berör hur små flickor möts av reklamskyltar med avklädda, retuscherade perfekta kvinnor och hur påverkade de blir och skevt det är. Samma personer som försöker trösta mig med att Pyret nog inte alls reflekterar över kroppsideal med sin kommentar, håller med det inlägget. Så vi ser det inte ens själva. För Pyret kommenterar om människor är tjocka eller smala, men de tror inte att det har att göra med det samhällsideal som de är kritiska mot, och anser påverkar små flickor.
Jag orkar inte.

Jag vill få två härliga tjejer som skiter i normen, som skaffar sig starka, välmående kroppar som de är snälla mot. Utan att få ätstörningar och utan att värdera andras kroppar. Det känns helt omöjligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.