Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en onsdag.

Jag tar mig en kvart med en kopp kaffe innan jag ska hämta den älskade cirkusen.

Med cirkusartisten Pyret som klappade mig på magen igår och frågade varför jag har en så stor, tjock mage. Jag frös en stund medan jag bläddrade i huvudets kartotek över vad jag skulle svara.
- Den är inte stor. Fast då skulle jag jämföra, värdera, granska, när det ska vara fullkomligt skitsamma vad det är för storlek.
- Vi pratar inte om kroppar är stora eller små. Men då skulle jag skyffla ett ganska gigantiskt samhällsproblem in i skamvrån.
- Eller så tar jag den lilla debatten kring hur skeva samhällsideal vi har och att hon kommer bli påverkad av åsikter om vad som är "rätt" utseende vare sig jag vill eller inte.
- Jag svarade:
- Tycker du att den är stor?
- Jaaa! svarade hon.
- Jaha, ja alla ser olika ut, kom nu så går vi.

En bekant tänkte att kanske hon menar något annat, men jag tror tyvärr att hon är på väg mot det som jag har hört andra med barn beskriva. Hur små flickor börjar väldigt tidigt att prata om rätt och fel kropp.
Hon har börjat reflektera över vad som är rätt och fel sätt att se ut. Hon säger att vissa kläder får inte flickor ha. Vissa saker i människors utseende nämner hon som fel. Hon blir alltmer mån om vilka kläder och frisyrer hon ska ha.
Snart står hon väl där och pratar om att hon är tjock, att man inte kan ha vissa kläder om man inte är smal, att vissa kläder är fula på henne.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.

Samtidigt florerar ett inlägg på Facebook som berör hur små flickor möts av reklamskyltar med avklädda, retuscherade perfekta kvinnor och hur påverkade de blir och skevt det är. Samma personer som försöker trösta mig med att Pyret nog inte alls reflekterar över kroppsideal med sin kommentar, håller med det inlägget. Så vi ser det inte ens själva. För Pyret kommenterar om människor är tjocka eller smala, men de tror inte att det har att göra med det samhällsideal som de är kritiska mot, och anser påverkar små flickor.
Jag orkar inte.

Jag vill få två härliga tjejer som skiter i normen, som skaffar sig starka, välmående kroppar som de är snälla mot. Utan att få ätstörningar och utan att värdera andras kroppar. Det känns helt omöjligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...