Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en onsdag.

Jag tar mig en kvart med en kopp kaffe innan jag ska hämta den älskade cirkusen.

Med cirkusartisten Pyret som klappade mig på magen igår och frågade varför jag har en så stor, tjock mage. Jag frös en stund medan jag bläddrade i huvudets kartotek över vad jag skulle svara.
- Den är inte stor. Fast då skulle jag jämföra, värdera, granska, när det ska vara fullkomligt skitsamma vad det är för storlek.
- Vi pratar inte om kroppar är stora eller små. Men då skulle jag skyffla ett ganska gigantiskt samhällsproblem in i skamvrån.
- Eller så tar jag den lilla debatten kring hur skeva samhällsideal vi har och att hon kommer bli påverkad av åsikter om vad som är "rätt" utseende vare sig jag vill eller inte.
- Jag svarade:
- Tycker du att den är stor?
- Jaaa! svarade hon.
- Jaha, ja alla ser olika ut, kom nu så går vi.

En bekant tänkte att kanske hon menar något annat, men jag tror tyvärr att hon är på väg mot det som jag har hört andra med barn beskriva. Hur små flickor börjar väldigt tidigt att prata om rätt och fel kropp.
Hon har börjat reflektera över vad som är rätt och fel sätt att se ut. Hon säger att vissa kläder får inte flickor ha. Vissa saker i människors utseende nämner hon som fel. Hon blir alltmer mån om vilka kläder och frisyrer hon ska ha.
Snart står hon väl där och pratar om att hon är tjock, att man inte kan ha vissa kläder om man inte är smal, att vissa kläder är fula på henne.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.

Samtidigt florerar ett inlägg på Facebook som berör hur små flickor möts av reklamskyltar med avklädda, retuscherade perfekta kvinnor och hur påverkade de blir och skevt det är. Samma personer som försöker trösta mig med att Pyret nog inte alls reflekterar över kroppsideal med sin kommentar, håller med det inlägget. Så vi ser det inte ens själva. För Pyret kommenterar om människor är tjocka eller smala, men de tror inte att det har att göra med det samhällsideal som de är kritiska mot, och anser påverkar små flickor.
Jag orkar inte.

Jag vill få två härliga tjejer som skiter i normen, som skaffar sig starka, välmående kroppar som de är snälla mot. Utan att få ätstörningar och utan att värdera andras kroppar. Det känns helt omöjligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.