Fortsätt till huvudinnehåll

En sån där bra dag.

Pms. Jag har ju inte haft så mycket av den sedan jag tog mig i kragen och provade något naturläkemedel; "Femal balans". Men nu, tjohoo.
Den sorten där huvudet ständigt ligger på gränsen till huvudvärk och känns som full av bly. Där tröttheten ligger som en våt filt över en och känns helt absurd. Där humöret växlar mellan "Va fan!" och "Buhu". Där magen känns svullen som en ballong. Där kroppen känns så vattenfylld att den är redo att spricka.
Underbart.
Sen kombinerar vi det med den årliga pre födelsedags depressionen. Öser på med lite ågren över att "alla andra" planerar och pratar om semester och resor medan jag ska jobba och har helger där höjden av spänning innebär att gå till lekparken med två kamikaze avkommor.

Den rationella delen försöker prata om att jag lever det här livet nu för att det kommer vara värt det sen. Den irrationella vill skita i allt och bara dra på semester.
Den rationella svamlar om att skolan har sina fördelar, jobbet med, och barnen överlever en sommar utan att ha ledigt med sin mor. Den irrationella säger att jag kommer gå in i väggen och barnen kommer bli skadade för livet.

Det kommer bli en kul vecka det här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.