Jag är tillbaka på sommarjobbet, det är precis som vanligt och helt annorlunda. Några människor är de samma medan många är nya ansikten, både bland personal och patienter.
Idag var kontorsdag och jag hade konstigt nog möjlighet att hämta ut mitt tjänstekort redan idag, så att jag kunde komma in i datasystemet för att börja jobba. Jag kan väl erkänna att spendera dagen med att gå igenom alla patienters ordinationer, räkna behandlingar och sätta mig in i bokningarna, påminde allt för mycket om att plugga för att jag skulle känna mig upphetsad. För eftersom jag ska ha hand om bokningarna, som alltid, så blir den första veckan något av en tentavecka där det mest handlar om att få in en massa information i skallen.
Men till skillnad från pluggandet så kan jag stämpla ut, göra klart, släppa taget. Jag behöver inte fortsätta analysera och fundera om den där läkaren har skrivit in någon ny ordination efter att jag har gått hem, för jag kan inte ens kontrollera om det är så, det måste vänta till nästa dag.
På något sätt så känns det konstigt, att inte ha något att hålla koll på, eller fundera över, jag känner mig tom. Det sprider sig en märklig trötthetskänsla när jag sätter mig i soffan med min kaffe, efter att barnen somnat, en trötthet över att vara klar istället för att vara slut. Det är en väsentligt skillnad.
Nu kan jag dessutom komma igång med mina promenader igen, för jag hinner promenera hem och hämta barnen. Det kan nog vara precis vad jag behöver, att få igång kroppen lite igen också.
Kanske blir det inte så tungt det här, trots allt, kanske blir det slitsamt på ett nyttigt sätt, om det finns ett sådant. Annars kan vi väl bara avskriva det här som förnekelse, förträngning eller ett förskönande, för att kunna hantera situationen.
Kommentarer