Fortsätt till huvudinnehåll

Hej, igen!

Dagen började så här:
Jag funderar allvarligt på om det är samma jäkel som har blivit stammis här hemma. 

Men det blev bättre. Det var kurs- och terminsavslutning idag. Nu väntar 12 veckor utan att grubbla över vad som ska hinna läsas, vad som ska lämnas in när, vilka böcker som ska ordnas, var man ska befinna sig och vilken tid, och utan att behöva fundera/processa/bearbeta saker i skallen dygnet runt. 
Det känns nästan lite vemodigt, som att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv.

Men för en gångs skull kunde jag unna mig själv något. Jag har suktat efter en sådan där så kallad "soft coat" som "alla" har, men känt mig avskräckt när prislapparna legat på 7-800. Det är en sommarkappa, knappt det, en blandning mellan kappa och lång blus egentligen. Så gled jag väl in på Indiska idag, för att de hade rea, trots att jag sällan hittar något som passar mig där. Och där hängde en, för 199 pix istället för 599.

Och när jag letar efter en bild på fyndet så ser jag att den kostar 399 på rea på deras hemsida.

Så jag har inte bara mött min fobi på nära håll, igen, jag har unnat mig något, och det blev ett riktigt fynd.
Det blev inte en så pestig fredag som vår nya inneboende kunde fått mig att tro imorse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.