Fortsätt till huvudinnehåll

Måste leva upp till B.o.B.- titeln.

Det är inte så att jag är bitter på någon särskild, men kanske lite bitter och besviken på "livet", vad det nu är, men man måste ju ha något att vara arg på.

Jag har känt mig lite sliten, en aning, så det kändes viktigt att maxa de nio dagar ledigt jag skulle ha, att verkligen ta hand om mig själv.
Fyra dagar var inplanerade som lite av sjukskrivningsdagar, fyra dagar där jag skulle följa de klassiska råden för de som är på gränsen. Jag skulle vara helt utan måsten, i alla fall i åtta timmar per dag, och bara göra sådant som jag tyckte var lustfyllt.
Ha. Haha. Hahahahaha.
Det blev ju i alla fall två.
Sen slog vi på stressnivån lite extra genom att göra arvsmassan sjuk och spendera en dag på akuten och en dag med att ta hand om två barn som behövde vara hemma och vila, vilket mina barn aldrig vill.
För att göra det än mer intressant så behöver herr B.o.B. göra klart en sak på jobbet som inte hann bli färdigt, för att han också spenderade en dag på akuten. Så nu blir det en lördag ensam med barnen också.

Livet. Det blir ju inte så ofta som man tänkt sig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.