Fortsätt till huvudinnehåll

Hela dagen.

En klasskompis skrev någonting om att igår var stranden full av alla småbarnsföräldrar som var tacksamma för att de inte varit fulla på midsommar.
Vi var i den klubben. Jag ratar ju alltid alkohol men speciellt vid högtider där barnen är med, de skräms av människor som är alkoholpåverkade så därför utsätter jag dem inte för det. Istället är vi på plats på Lida klockan nio på midsommardags morgonen. De enda andra vi möter är två hundägare av äldre kaliber.
En liten skogspromenad med mellis-rast fick inleda dagen, men sen var det solskyddsfaktor 50 och plask i vattnet som gällde ända fram till klockan två. Pinsamt nog var det Pyrets andra och Polarns första strand-häng. Pyrets första år var så galet varm att vi inte vågade ha en bebis på solig strand, och förra året blev det aldrig en solig och varm dag när vi var lediga.
Men det fick hem. Pyret plaskade i vattnet medan Polarn satt vid strandkanten och lekte med geggamojja. Hon kallade det för sin skattkammare och blev arg som ett bi om någon försökte hjälpa eller om ett annat barn var där när hon fikade.
När vi tyckte solen, värmen och människorna började bli för mycket åkte vi iväg och åt lunch. Men ungarna somnade en liten stund i bilen, så efter lunch ville de gå till lekparken. Energinivån på de där två är helt galen. Jösses vilken dag, jag var helt slut.

Men sen hade jag den stora turen att få avsluta kvällen med att sitta och prata bort flera timmar med Greken. Äntligen. Sedan hon flyttade har det av naturliga skäl blivit glesare mellan träffarna, men igår fick jag se den karakteristiska tofsen studsa fram, och emot, mig.
Fast det  borde vara hon som får halva världen från mig för hennes ständiga stöd och uppmuntran, så var det jag som fick en present. Hon hade med sig en ekologisk olivtvål från Grekland, som är gjord av starka Greker som tagit över en fabrik (BIO.ME.) och skapat sig nya möjligheter.

När jag väl la mig kändes det som att vi hade varit bortresta i en vecka. Det måste ju vara ett gott betyg åt dagen, och ett tecken på att vi har fått ut mycket av helgen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.