Fortsätt till huvudinnehåll

Hela dagen.

En klasskompis skrev någonting om att igår var stranden full av alla småbarnsföräldrar som var tacksamma för att de inte varit fulla på midsommar.
Vi var i den klubben. Jag ratar ju alltid alkohol men speciellt vid högtider där barnen är med, de skräms av människor som är alkoholpåverkade så därför utsätter jag dem inte för det. Istället är vi på plats på Lida klockan nio på midsommardags morgonen. De enda andra vi möter är två hundägare av äldre kaliber.
En liten skogspromenad med mellis-rast fick inleda dagen, men sen var det solskyddsfaktor 50 och plask i vattnet som gällde ända fram till klockan två. Pinsamt nog var det Pyrets andra och Polarns första strand-häng. Pyrets första år var så galet varm att vi inte vågade ha en bebis på solig strand, och förra året blev det aldrig en solig och varm dag när vi var lediga.
Men det fick hem. Pyret plaskade i vattnet medan Polarn satt vid strandkanten och lekte med geggamojja. Hon kallade det för sin skattkammare och blev arg som ett bi om någon försökte hjälpa eller om ett annat barn var där när hon fikade.
När vi tyckte solen, värmen och människorna började bli för mycket åkte vi iväg och åt lunch. Men ungarna somnade en liten stund i bilen, så efter lunch ville de gå till lekparken. Energinivån på de där två är helt galen. Jösses vilken dag, jag var helt slut.

Men sen hade jag den stora turen att få avsluta kvällen med att sitta och prata bort flera timmar med Greken. Äntligen. Sedan hon flyttade har det av naturliga skäl blivit glesare mellan träffarna, men igår fick jag se den karakteristiska tofsen studsa fram, och emot, mig.
Fast det  borde vara hon som får halva världen från mig för hennes ständiga stöd och uppmuntran, så var det jag som fick en present. Hon hade med sig en ekologisk olivtvål från Grekland, som är gjord av starka Greker som tagit över en fabrik (BIO.ME.) och skapat sig nya möjligheter.

När jag väl la mig kändes det som att vi hade varit bortresta i en vecka. Det måste ju vara ett gott betyg åt dagen, och ett tecken på att vi har fått ut mycket av helgen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...