Fortsätt till huvudinnehåll

Återbesök på gravid-rundan.

Inte vet jag varför, men idag blev en så himla härlig dag. Enligt all pedagogik så ska man ju kunna se vad man gjort annorlunda, om man uttryckt sig på ett annat sätt, bemött situationer annorlunda, haft ett annat känsloläge eller så. Att barn beter sig beroende på. Fast idag var en så jäkla smidig dag och jag kan verkligen inte se att vi gjort saker på något annat sätt än vi brukar.

Vi tog vad jag kallar min gravid-runda; in till Stockholm södra med tåg, käkade en god lunch - den här gången i Skrapan - , promenerade ner till fiket Nyfiken gul vid Eriksdalsbadet och promenerade utmed stranden till Årstaviken tillbaka till södra. Jag kallar den för gravid-rundan för att vi gick den ofta när Pyret låg i magen, när hon var skrikig bebis både med herr B.o.B. och med mammakompisen, sen med Polarn i magen och till sist med båda arvsmassorna i dubbelvagnen. Sedan de blev rastlösa varelser som helst vill gå, men inte orkar gå långt, så har det dock inte blivit så många promenader där.

Barnen var glada, pigga och hyfsat skötsamma under alla fem timmar och fortsatte vara på skönt humör när vi kom hem. Det höll till och med för en runda till lekplatsen och fortsatte under middagen.

Jag önskar att jag kunde se något mönster över hur det kom sig att dagen blev så här, och inte var ett distriktsmästerskap i skrikochpanik, för jag skulle skriva ner det och sätta upp det i en vacker ram på väggen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.