Fortsätt till huvudinnehåll

Dåtid, här och nu, i blommigt.

Ibland kan det vara svårt att se att tiden går och vad som faktiskt har hänt under den tiden. Saker kan liksom vara svåra att få grepp om när man inte har något att jämföra med.

Idag åkte jag och åt middag och tog en fika med Ellegulle. Mitt i middagen ser jag min handledare från C-uppsatsen sitta och äta en bit bort. En påminnelse av det som var större delen av min vardag alldeles nyss. När vi går från restaurangen stöter jag på en kollega från jobbet. Det som är en större del av min vardag här och nu. Samtidigt som jag under kvällen umgås med någon som var en större del av min vardag i sex år, fram till för 8 år sedan. 


Det har hänt en del sedan Ellegulle och jag träffades för 14 år sen, min vardag har skiftat utseende en del. Jag undrar hur mitt liv ser ut när Ellegulle och jag äter middag om ytterligare 14 år. Vad och vilka kommer dyka upp som jag kan jämföra tiden med då.

Jag avslutar helt orelaterat med att visa upp det secondhandfynd (35 kronor) jag fått mycket komplimanger för idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.