Jisses vilken vecka.
Stora toppar och djupa dalar i en inte för härlig blandning, kan man väl säga. Nu känner jag mig helt himla tom, slut, kaputt. När sista patienten närmade sig dörren kunde jag känna att sista droppen energi och koncentration följde med hen ut. Jag lyckades ringa de tre samtal jag behövde och sammanställa jorunalanteckningar för de sista två patienterna, innan jag drog ut tjänstekortet och gick hem. Men det var fasiken på håret. Jag satt nästan och somnade där jag satt rakt upp och ner, med händerna på tangentbordet.
Så tredagarshelg låter vansinnigt passande nu. Jag har nämligen tagit en dag ledigt på måndag, för att hänga med Polarn när förskolan är stängd på grund av planeringsdag. Det var ett klokt beslut av mig och jag ser verkligen fram att få avnjuta den här helgen.
Vem vet, jag kanske till och med får sova lite.
Kommentarer