Det känns redan som ett helt annat liv, tiden i skolan, fast den inte tog slut för allt för länge sedan. Samtidigt som studier på vuxennivå i sammanlagt 6,5 år tydligen gör att allt känns bekant så snart man sätter sig i skolbänken igen.
Idag stod på agendan att lära mig en samtalsmetod där föräldrar får lära sig hur de ska samtala med sina barn om en förälders sjukdom, fysisk eller psykisk. Mycket intressant.
Också mycket intressant att jag genast identifierade de som skulle komma att fråga om saker som inte alls hörde till kursen, som inte hade förberett sig enligt instruktionerna, och inte medverkade i övningarna.
Jag suckade djupt när det framkom att vi skulle göra rollspel, precis som jag alltid gör. Sen suckade jag lika djupt av lättnad när vi blev indelade efter hur vi satt och jag därmed fick öva med en jag redan kände. Precis som alltid.
Även om ämnet var intressant och kursledarna duktiga så såg jag mest fram emot fika, lunch och chansen att få sluta tidigare. Inte helt överraskande. Och när dagen väl var slut så var jag det också. Helt omöjligt att orka heldags utbildningar, fortfarande.
Så även om det var i ett helt annat liv som jag pluggade, så tog det bara en microsekund att falla in i gamla vanor. En del saker ändras inte så lätt.
Kommentarer