Som man bäddar får man inte ligga.

När hösten gjorde sitt intåg blev vi sugna på att fräscha till i sovrummet.
Nya lakan, nya lampor och fluffiga vintertäcken. 
Visst ser det riktigt mysigt ut?

Och det var det. De första två timmarna.

Sen gjorde arvsmassorna entré, båda två, för Polarn har varit förkyld och därmed gjort återtåg till vår säng. En på varsin arm fick jag, ändå tills jag gav upp.

Min mysiga sängplats blev den här:

Till sällskap hade jag en miljard mjukisdjur och till sist en katt. I en kortare säng. Med hårdare madrass. I sviterna efter ett ryggskott. 

Det var inte skönt det heller.

Snacket om att arvsmassorna väl snälla, söta, rara, skulle kunna försöka så gott det bara går och kanske ytte, pytte lite till, att sova i sina egna sängar, drogs ett varv till. 

Jag har låga förväntningar, jag har lärt mig det. Learning by doing kallas det. 

God natt.