Som en lätt rastlös person var det svårt att sitta som nyanställd och vänta på jobb. Min chef höll i tyglarna och sa att jag skulle få att göra, det skulle jag inte oroa mig för. Det viktiga var istället att få en lugn start, bygga upp en bra grund att arbeta efter, och bevaka att det inte blev för mycket jobb.
Det visade sig ganska snart att han hade rätt. Jag är ännu inte uppe i full kapacitet, men har definitivt att göra på dagarna. Patientbesöken duggar tätt, listan på samtal att ringa är lång, inkorgen växer och tangentbordet jobbar för fullt för att få ner alla journalanteckningar.
Men det känns bra. Inte bara för att jobbet är kul, lärorikt och givande, utan också för att kollegorna är så fina. En arbetsplats där man får en kram för gott samarbete, blommor för att pigga upp, och ständiga leenden har lite svårare att göra en trött.
Även om jag är trött.
För jag ska inte sticka under stol med att det finns sina avigsidor hos jobbet också, allt är inte toppen hela tiden. Även om det bra balanserar upp det dåliga med råge. Det tar tid att hitta sin plats, att lära sig allt nytt, och att få in vanan på en ny arbetsplats. Och det är utmattande.
Att se fram emot att gå till jobbet och sen ha en bra dag, det är verkligen inget jag tar för givet. Jag vet allt för väl hur det känns att vantrivas på sin arbetsplats. Men den erfarenheten gör att när jag haft en så bra arbetsdag som idag, så uppskattar jag den desto mer.
Tänk vilket tur att jag tog det där gigantiska klivet för 9 år sedan och skickade in ansökan för studier. De här åren visade sig verkligen vara värt det.
Kommentarer