Fortsätt till huvudinnehåll

Just keep swiming.

Idag fick vi besked från Pyrets skola att regeringen delat ut pengar till skolorna för att satsa på vattenvana. Så från och med nästa vecka och fram till jullovet, ska förskoleklassen gå till simhallen i mindre grupper, en gång i veckan. Två simlärare kommer ge lektioner.

Och människor gnäller över att vårt samhälle är på väg åt skogen. Att vi medborgare inte får något. Att det inte satsas på oss.
Min arvsmassa går i en kommunal skola som tar med barnen på "gympa" varje vecka, som byts till skridskoåkning hela vintersäsongen, hon har utflykt i skogen minst en gång i veckan, hon får frukost, frukt, lunch och mellanmål varje dag, hon har fortsätta kontroller och vaccineringar av en sjuksköterska regelbundet, vi får veckobrev från både klassen och fritids med information om verksamheten, och nu ska hon få gå i simskola.

Det finns säkert saker som kommer funka halvbra i hennes skola, och det kommer säkert finnas utrymme för förbättringar, men det känns inte som att vi är på väg mot systemkollaps direkt. Jag tror tvärtom att jag har påverkats av allt prat och förväntade mig att kommunal skola skulle vara så mycket... torftigare. Inte att hon skulle hamna i en grupp med tre lärare och tre fritidspersonal på 2 förskoleklasser, med engagerad personal och så mycket aktiviteter för barnen. Jag är positivt överraskad. Och det är ju skönt.

Dessutom blir det utmärkt att någon tar över stafettpinnen i simning nu när herr B.o.B. har gjort sitt bästa för att bygga grunden till att hon ska bli en vattenvarelse. Alla besök i simhallen och timmar i poolen kommer passa bra nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.