Värt ett försök.

Imorgon ska jag ge mig på något nytt; jag ska vara ledig.
Eller nytt och nytt, kanske mer något nygammalt, eller gammalt i ny förpackning.
Och ledig och ledig förresten, man är väl aldrig riktigt ledig när man har barn, det finns ju alltid ett "måste" eller "borde" runt hörnet.
Men så här: Jag ska vara ledig från jobbet utan att känna mig stressad över det. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det sist.
Visst har jag tagit ledigt, men oftast har jag då betat av en eller annan mental lista över det som jag kan, vill, eller borde göra. Allt ifrån städning till att äntligen boka en härlig dag med någon fin vän. Allt det jag känner att jag inte hinner, men vill hinna, typ. Det ger ju massor med energi att få göra sådant man längtat efter att göra, men det ger kanske inte så mycket ro.

Nu vankades det en relativt sysslolös dag på jobbet imorgon och kollegan frågade om jag inte ville vara ledig då.
Oj.
Får man svara "Ja" på det?
Det tog ärligt talat emot, jag skämdes över att fråga om det verkligen var okej, och att säga att i så fall så är jag väl det. Fast jag jobbar som timmis. Den där plikttrogenheten kommer bli min död.

Fast nu har jag bestämt mig. Imorgon ska jag ha en ledig dag. Inte göra sådant jag har på en lista, inte boka in saker, inte göra nytta, inte passa tider. Jag ska bara ha en ledig dag; ta saker som de kommer och skjuta upp alla måsten till morgondagen. Utan. Att. Ha. Dåligt. Samvete.
Vi får väl se hur det går.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen