Hallå där, köp blåbär.

Förra året var vi i skogen och spontan-plockade blåbär. Barnen hade somnat i vagnen och vi såg att skogen höll på att gå under av alla blåa små godingar, så vi plockade. Och plockade. Och plockade. Det var som terapi och besatthet i ett, att bara ta lite till.
Idag tänkte vi involvera arvsmassorna. Vi har pratat om att plocka blåbär och de minns hur mumsigt det var att kliva runt i snåren och äta sig mätta, så de har varit förväntansfulla.
Det gick sådär.
De tjatade sig blå (haha) om att få börja plocka, till den grad att när vi kunde börja hade luften gått ur oss av tjatdöden. Sen tyckte de båda att det var kul att knata runt där med varsin ask, Polarn tyckte till och med att det var jättekul. Men Polarn åt också upp allt, hela nävar tryckte hon in, och när vi sa till att det var nog så blev hon arg, så klart. Pyret var jätteduktig, tills hon råkade spilla ut halva asken. Först sa hon bara:
"Oj, nu måste jag börja om",
sen funderade hon en stund och hällde ut resten. Herr B.o.B. delade ask och kände väl inte att det var en lika bra ide att hälla ut alla bär som Pyret verkade tycka. Sen började de gnälla och det var dags att ge upp.
Men, summa sumarum; de höll ut längre än jag trodde, de plockade med mer entusiasm än jag hade förväntat mig och en ask fick vi ihop. Vi får nog prova igen.

Hur ont i magen de fick vet jag inte, för jag smet iväg och käkade middag med J.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen