Fortsätt till huvudinnehåll

On the road again.

Vi har spenderat dagen i bilen, eller fem timmar i alla fall. Men vi var förberedda.
Vi köpte ett helt arsenal av snacks och dricka.
Vi laddade paddan full av Visplay.
Jag lånade två skrivplattor från jobbet som vi fäste en hög med ritpapper på och laddade två necessärer med kritor.
Och det gick bra.
Okej, då somnade arvsmassorna efter en halvtimme och sov halva vägen, men ändå. Sen stannade vi för lunch på Pizza Hut och en bensträckare vid Braehus för att lindra rastlösa avkommor.
Men totalt sett; de roade sig och var hyfsat/under omständigheterna ganska belåtna under resan.
Framme i Jönköping tog vi en tur till ett köpcentrum för att fixa lördagsgodis och jag glömde, igen, att köpa liktornsplåster till morgondagens strapatser på grund av dåligt humör. Liktornsplåster, känner mig så ung och fräsch.
Sen avnjöt vi inte en middag på Scandic hotell som svärfar fixat en natt på, på grund av samma dåliga humör.
Jag kommer ju få hotellfrukost imorgon igen, så jag är i alla fall på gott humör!

Jag hoppas övriga sällskapet är på samma våglängd imorgon, för det känns ju så där att försöka ordna till en härlig semesterhelg och upplevelse, om den ska gnällas och suras bort av alla andra medverkande.
Nuuuu kööör vi!

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer