På det viset.

När jag kom till jobbet igår kunde kollegan upplysa mig om att jag hade glömt att dra upp dragkedjan bak på kjolen.
Okej.
Så jag hade gått till bussen, åkt till jobbet, gått upp till jobbet och gått genom halva sjukhuset med en stor glipa i bak. Den enda tanken som for genom huvudet var:
"Vad bra att jag hade fintrosorna på mig då."
...
Sen tog det någon minut innan jag mindes tonårstiden och hur jag på riktigt höll på att dö skämsdöden när jag upptäckte att jag en gång gick med gylfen öppen. Nu fanns inte en gnutta skam i kroppen.

Vad händer med en?

Är det åldern som gör att man inte skäms för att vara människa?
Är det den totala utnämningen av att föda två barn som suddat bort all kroppslig skam?
Är det samhällets lite gränslösa tillstånd där människor lägger ut sina förlossningsvideos på Youtube och ligger med nya kompisar framför kameran i dokusåpor som tar udden av en öppen gylf?

Jag vet inte.

Men det är i alla fall ett rätt skönt läge, att inte behöva gå omkring och skämmas för att man är en människa lika mycket värd sin plats som alla andra.

Tänk, kanske hjälpte jag till och med att göra någon lite glad.