Fortsätt till huvudinnehåll

Howdy cowboy.

En heldag i vilda västern; High Chaparall.


Det fanns:
Hästar.
Ånglok som stannade och avvärjde ett rån.
Hästar.
Lucky Luke föreställning.
Hästar.
Båtfärd med ångbåt.
Hästar.
Små städer med teman.
Hästar.
Bisonoxar.
Hästar.
Mat och dryck, popcorn, våfflor.
Hästar.
Spontana små händelser med karaktärer från showerna och alla anställda.
Hästar. Med mera.

Ungarna trivdes, speciellt Pyret då, för jag nämnde väl att det fanns hästar lite här och var och hon fick både rida, åka dilligans och klappa på några. Enligt arvsmassorna så var allt under hela dagen det roligaste och jag tror dem för så här gnällfritt har det nog inte varit på länge. Då knatade vi ändå runt från klockan tio till klockan fem. Jag trivdes också, det var enkelt smidigt, prisvärt och underhållande. Barnen blev bara vettskrämda vid varsitt tillfälle så det var tydligen anpassat för hyfsat små barn också. Pyret blev rädd när vi åkte tåget, det stannade och utanför fönstret startade en liten "föreställning" där tåget skulle rånas. Det smällde, pangade och en rånare klev ombord och beordrade alla att hålla upp händerna. Pyret grät lite. Men så viskade rånaren när han gick förbi att "Här går det bra att hålla händerna för öronen istället (för att hålla upp dem)". Då släppte rädslan. Polarn ropade på mamma och satt hela lunchen och höll mig i handen när några "skurkar" plötsligt öppnade en dörr där vi satt, och spanade innan de smet förbi. Å andra sidan hade hon samma reaktion när Scandic hotell maskoten "Sigge" gick mellan borden när vi åt middag, medan Pyret rusade iväg och gav den en kram.

Nu bär det hemåt. Barnen är helt slut, vi kommer komma hem sent och då ska vi hinna packa ihop inför skolstart imorgon, men det var det värt. Vi fick en fin avslutning på sommarlovet och herr B.o.B. har avslutat sin semester och kan äntligen pusta ut och återgå till jobbet. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.