Fortsätt till huvudinnehåll

Värt det.

Minsta barnet kom till sängen någon gång mitt i natten.
Största barnet sov, faktiskt, i sin egen säng till klockan 5.20.
Jag hade den stora i min famn och den lilla som ett väldigt knöligt ryggstöd fram till klockan 6, då kallade naturen. När jag hade ålat, krupit, och smygit upp och märkt hur tyst och lugnt det var så gick jag inte tillbaka till sängen. Istället har jag suttit i köket, ensam, i tystnaden, och ätit frukost i lugn och ro.
Det känns som att det var värt att inte få sovmorgon.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer