Jag kom hem från jobbet igår och kände mig trött. Jag börjar bli trött på att känna mig så här trött. Så jag började också känna mig lite dum och ledsen för att jag gick med på att jobba hela sommaren. Lite dum för att det inte riktigt blev så som de lovat på jobbet, och lite ledsen för att jag är trött.
Men så fick jag ett sms från mammakompisen om hur hon spenderat sin fredag och hur hennes sommar kommer se ut och då skämdes jag lite. Jag ska verkligen inte klaga.
Istället ska jag ta tillvara på kvällar och helger och sköta jobbet så som jag blev lovad. För det finns värre saker än att vara trött och att jobba hela sommaren, och livet är banne mig för kort för att man inte ska göra lite som man vill.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer