Jag kom hem från jobbet igår och kände mig trött. Jag börjar bli trött på att känna mig så här trött. Så jag började också känna mig lite dum och ledsen för att jag gick med på att jobba hela sommaren. Lite dum för att det inte riktigt blev så som de lovat på jobbet, och lite ledsen för att jag är trött.
Men så fick jag ett sms från mammakompisen om hur hon spenderat sin fredag och hur hennes sommar kommer se ut och då skämdes jag lite. Jag ska verkligen inte klaga.
Istället ska jag ta tillvara på kvällar och helger och sköta jobbet så som jag blev lovad. För det finns värre saker än att vara trött och att jobba hela sommaren, och livet är banne mig för kort för att man inte ska göra lite som man vill.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän
Kommentarer