Fortsätt till huvudinnehåll

Gratis dag.

Att roa barn är dyrt. I alla fall om man ska iväg på ställen med inträde, då är det löjligt dyrt.
Häromdagen hjälpte kollegan mig med tips om ställen som var billiga eller till och med helt gratis, som hon kom ihåg att hennes barn gillat. Hon är en sån som jag, som gillar secondhand, loppisar och ekonomiska alternativ framför överprissatta märkesprylar, så självklart hade hon en ekonomisk pejl på barnunderhållning.

Ett av tipsen var ju inte så mycket ett tips eftersom vi redan utnyttjat det; gratis museum, och idag skulle vi kolla in två som barnen inte varit på än.
Vi tog oss in till slottet för att gå på Medeltidsmuseet och Livrustkammaren.

Pyret blev mest impad av att vaktparaden drog förbi lagom när vi satt och åt smörgås i väntan på att klockan skulle slå 12. Det var självklart de två ridande poliserna som var den stora grejen, eller mer exakt hästarna som poliserna red på. Jösses vad hon är besatt av hästar. Vilket i och för sig bäddade för att hon tyckte att Livrustkammaren var av visst intresse; det fanns ju "hästar" klädda i rustning och så.

Annars var besöken på museerna som de brukar vara: Ett evigt springande till nästa grej.
"Jag vill se på något annat."
"Jag vill gå nu."
är de mest hörda meningarna under besöken, trots våra entusiastiska försök till
"Titta här!!!"
titt som tätt. De vill bara titta där, inte här.
Därav glädjen över att det är gratis, för att betala för något som barnen struntar tunt i känns ju lite bittert.

Dagens besvikelse var väl över att se slottet. Pyret var nämligen lite taggad över att vi skulle till ett slott, men när vi sedan pekade på själva byggnaden sa hon bara:
"Är det ett slott?"
med viss tveksamhet. Hon blev också aningen besviken över att Kronprinsessan inte fanns på plats. Jag pekade på en klänning de hade ställt ut och talade om att det var en av våra prinsessor som haft den. Pyret tittade på klänningen, tittade på bilden och frågade:
"Men var är hon då?"
När jag frågade vad hon menade visade det sig att hon förväntade sig att prinsessan skulle vara där eftersom vi var på slottet.

I alla fall.

Vi roade barnen, typ. När vädret är lite mer somrigt har vi andra tips att ge oss på, sådana som är av utomhusaktivitets karaktär.

Och. Polarn åkte in till stan, gick på två museum, åkte hem och åkte iväg och storhandlade utan att ha en enda olycka.
Älskade unge. Hon är superduktig på att hojta till när hon behöver kissa. Jag är så jäkla stolt över henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.