Fortsätt till huvudinnehåll

Ledig.

Okej, jag tror att jag i alla fall fick godkänt idag, inte MVG, men godkänt.
Det började väl bra, jag var så trött att jag inte kunde få upp ögonen när arvsmassorna började busa i sängen någonstans strax efter klockan sex. Så jag gjorde inte det, jag somnade om. Jag tog alltså en sovmorgon till klockan åtta, bara det ger väl någon slags guldmedalj i ledighet.

Mitt mål för dagen var att någon gång under dagen äta en mjukglass sittande i solsken. Så när herr B.o.B., som verkar ansöka om att bli redaktör för "Barn i stan" eller något med tanke på hans uppfinningsrikedom kring att sysselsätta barnen och hitta på utflykter, föreslog att åka till Älvsjöbadet, så sa jag ja. Det verkade liksom falla väl in i mina planer för att ha en ledig dag. Sagt och gjort; dagen spenderades där.
Pyret plaskade runt i barnbassängen med allt större självförtroende, hon är inte helt bekväm med vatten men vågar mer och mer om man ger henne lite tid och uppmuntran. Polarn är kanske inte obekväm med vatten, men inte väldigt intresserad. Hon tokvägrade att gå i bassängen framförallt för att vattnet var kallt. Efter någon timme eller så doppade hon fötterna från bassängkanten, efter ytterligare en tid lyckades vi få henne att gå i och doppa sig i utbyte mot att hon fick gå och köpa glass. Sen ville hon ur sin baddräkt.
Det är inga delfiner vi har direkt.

Mitt ledighetsuppdrag kantrade lite med att jag tog mig an lite plock och lite disk när vi kom hem. Fast i det stora hela har jag ansträngt mig minimalt idag. Jag har i stort kunna hålla undan lathets- och skuldkänslor över att inte vara på jobbet, men de fanns där. Så stört. Jag måste verkligen öva mig i att göra saker för min egen skull.
Idag gjorde jag det och eftersom Greken och jag har diskuterat detta gemensamma problem flera gånger, så vet jag att jag i alla fall kommer få en guldstjärna av henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.