Ett effektivt sätt att motarbeta bort den där känslan av att livet är en jäkla oändlig uppförsbacke, är att hålla gott sällskap. Så idag kom Ellegulle över och höll oss sällskap under dagen.
Vi tog en utflykt till Hågelbyparken där vi glodde på lite djur som vi aldrig sett förut, typ grisar, får och höns. Vi hängde i en lekpark, eftersom våra barn nästan aldrig gungar, klättrar eller åker rutschkana. Vi käkade lunch, som barnen till vår överraskning i stort sett ratade. Vi tog en promenad och käkade hallon. Vi köpte mjukglass till ungarna, men inte till oss eftersom man alltid får äta upp hälften, så då åt de upp hela glassen båda två. Sen tog vi oss sakta men säkert hemåt.
Ellegulle hann nätt och jämt gå it genom dörren förrän ett evigt tjatande drev oss mot ännu ett ovanligt besök i en lekpark, följt av en middag som barnen ratade.
Ibland känns livet lite förutsägbart och trist i sitt Sisyfos tillstånd, då hjälper härligt sällskap att förgylla vardagen, eller i detta fall helgen.
Sen kan man alltid inspireras av, och försöka hantera livet lite mer som, Polarn, orädd och omedveten om sina begränsningar tar hon sig till toppen. Om ingen säger att klätterställningen nog inte är menad för tvååringar, så vet väl inte tvååringen att hon nog inte borde fixa den.
Kommentarer