Huvudet känns fyllt av tuggummi, alla tankar tar två varv längre tid och talet är emellanåt lika sluddrigt som efter en lätt fredagsfylla. Kroppen känns konstant som när man får blodsockerfall; det pirrar i alla muskler, jag kallsvettas, blir yr och lite illamående.
Jag upplever en oändlig trötthet som ibland fullkomligt förlamar mig.
Samtidigt så har en liten feber brutit ut tillsammans med ont i halsen, hosta och snor i snoken.
Jag vet inte. Jag hoppas allt hör ihop. Men jag känner mig inte helt säker på det.
Jag är däremot rätt säker på att det nuvarande måendet hör mindre bra ihop med min nuvarande sysselsättning och fick bra bekräftelse på det efter dagens försök till att förmedla och ta in information.
Ett förkylnings-fyllo som ska prata och förstå förvaltningsrätt. Gör om gör rätt. Eller så går jag och bäddar ner mig med mina Alvedon och håller tummarna för snar bättring.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer