Fortsätt till huvudinnehåll

Högskolepoäng.

Det där med högskola och universitet har ju en viss aura. En förväntan. Den akademiska världen. Högre utbildning.
Let me tell you.

Dagens lärdomar i korthet.

Det man ska tänka på i samtal med klienter:
Man kan inte säga att man ska ha fingertoppskänsla, fast det kan vara bra att ha fingertoppskänsla.
Man ska vara noga med att ställa öppna frågor och därmed se till att klienten själv kommer fram till vad som är bäst, fast det är inte alls som att ställa öppna frågor och lita på att barnet själv vet vad som är rätt, så som barn pedagogiken förespråkar.
Man ska inte generalisera utom när man generaliserar.
Man ska ha ett klart syfte med samtalet utom när man arrangerar en övning i samtal med elever, tydligen.
Vi ska läsa olika böcker om samtal och kommunikation och sedan dela med oss till varandra om vad vi har lärt oss, fast i grunden ska vi lära oss att det inte finns någon sanning, metod eller rätt.

För att vara lärare i juridik kan du behöva skicka ut tre mejl för att rätta till de fel som står i detaljschemat, så att eleverna ska kunna leta upp de rättsfall de ska läsa in sig på. Förutom att det är sjukt förvirrande mejl som gör det något onödigt komplicerat att leta upp dem.

Den akademiska världen alltså.
Jag var visserligen hög på Alvedon, hade varit vaken sedan klockan 2 på natten och distraherad av en märklig förkylning men jag har svårt att se hur den lever upp till den standarden den försöker försvara. Komvux all over again, typ.
Däremot förstår jag varför högskoleutbildade tjatar om högre löner som utdelning för sin insats. Man är värd sjukt bra pröjs för att ha klarat av den här knasiga världen i flera år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.