Fortsätt till huvudinnehåll

Det kan ju vara värt besväret.

Allt i högskolan är inte obligatoriskt, som föreläsningar och vissa seminarium. Det som egentligen är obligatoriskt är några seminarium, att du gör jobbet och klarar tentan någon av gångerna.
Låter ju rätt soft.
Fast jag tycker att det är mer soft att gå på alla föreläsningar och seminarium och få hjälp att fatta allt det där jag läser, som egentligen inte heller är obligatoriskt att läsa. Dessutom är jag lätt nervöst lagd och tänker att jag kommer missa något sjukt viktigt som sägs som därför kommer vara superduperviktigt till tentan.

Idag låg det ett icke obligatoriskt seminarium inlagt på eftermiddagen. På fredagen. Några dagar innan tentan. I ett ämne som alla hade svårt att förstå hur det skulle vara till nytta i tentan. För en lärare som har upplevts som lite knepig.

Avhoppen var fler än lämmeltåget utför stupet och till sist var vi 6 personer, av jag tror att vi är 34 kvar i klassen, som närvarade. Inte för att vi var särskilt taggade utan för att vi alla är av slaget som tror att hela skolmiljön är uppbyggd kring någon konspirationsteori.

Läraren var väl besviken över att så få dök upp, men lite luttrad och fick inte ett av de utbrotten han ryktats få i andra klasser. Istället hade vi bästa seminariet hittills. Vilket var trevligt. Men då han dessutom förklarade att den fråga han har i uppgift att skriva till tentan kommer vara till stor del baserad på det seminariet så gödde han våra nojjor med råge. Vi kommer aldrig våga missa en föreläsning eller ett seminarium igen.
Lite av sov med ett öga öppet typ.
Inte undra på att man får nervryckningar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.