Fortsätt till huvudinnehåll

Så det kan gå.

Vi var bjudna på 3-års kalas hos en av Pyret, och Polarns, förskolekompisar. Det var liksom premiär för oss och vi hade därför rätt dålig koll på de sociala koderna i sammanhanget. Vi har fortfarande rätt dålig koll på alla de sociala koderna i förskole-sammanhang, vi märker bara att det finns sjukt många. Alla är oskrivna och specifika för varje förskola/område/föräldragrupp bara för att göra det mer intressant.
Lättnaden över att komma till ett kalas där våra barn och Pyrets bff plus syskon var de enda från förskolan som var bjudna, för att födelsedagsbarnet hade sagt att det var så han ville ha det, var total. Så man kan göra så?! Man behöver inte bjuda typ alla 40 alltså.
Dessutom var det skrivet i inbjudan att det skulle kalasas två timmar, vilket i praktiken blev:

Hej, hej.
Klä av sig.
Leka.
Äta tårta.
Leka.
Kissa.
Klä på sig.
Gå hem.

Tårtan var hemgjord, "glasstårtan" bara tre förpackningar glass på varandra med lite dekoration och kalas-påsen barnen fick med sig hem var en påse popcorn med en liten leksak.
Jag är så lycklig över att det är så opretentiösa föräldrar.

Barnen var nöjda de med, de hoppade och skuttade med kompisarna, och käkade popcorn, hela vägen hem. Alltså gick Pyret och la sig självmant klockan 17.00 och somnade 17.30. Polarn slocknade kl 18.00.

Dessutom fick vi Babyskyddet vi har haft legat ute på Blocket i evigheter, och bara fått absurda mejl angående, sålt. Alltså man får ju ingenting för prylarna utöver huvudvärk och mörka tankar, så för att skydda det lilla förstånd jag har kvar skänker jag hädanefter prylarna till välgörenhet.

En lördag av lättnad och oväntat mycket fritid. Så let's plugga!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.