Fortsätt till huvudinnehåll

Så det kan gå.

Vi var bjudna på 3-års kalas hos en av Pyret, och Polarns, förskolekompisar. Det var liksom premiär för oss och vi hade därför rätt dålig koll på de sociala koderna i sammanhanget. Vi har fortfarande rätt dålig koll på alla de sociala koderna i förskole-sammanhang, vi märker bara att det finns sjukt många. Alla är oskrivna och specifika för varje förskola/område/föräldragrupp bara för att göra det mer intressant.
Lättnaden över att komma till ett kalas där våra barn och Pyrets bff plus syskon var de enda från förskolan som var bjudna, för att födelsedagsbarnet hade sagt att det var så han ville ha det, var total. Så man kan göra så?! Man behöver inte bjuda typ alla 40 alltså.
Dessutom var det skrivet i inbjudan att det skulle kalasas två timmar, vilket i praktiken blev:

Hej, hej.
Klä av sig.
Leka.
Äta tårta.
Leka.
Kissa.
Klä på sig.
Gå hem.

Tårtan var hemgjord, "glasstårtan" bara tre förpackningar glass på varandra med lite dekoration och kalas-påsen barnen fick med sig hem var en påse popcorn med en liten leksak.
Jag är så lycklig över att det är så opretentiösa föräldrar.

Barnen var nöjda de med, de hoppade och skuttade med kompisarna, och käkade popcorn, hela vägen hem. Alltså gick Pyret och la sig självmant klockan 17.00 och somnade 17.30. Polarn slocknade kl 18.00.

Dessutom fick vi Babyskyddet vi har haft legat ute på Blocket i evigheter, och bara fått absurda mejl angående, sålt. Alltså man får ju ingenting för prylarna utöver huvudvärk och mörka tankar, så för att skydda det lilla förstånd jag har kvar skänker jag hädanefter prylarna till välgörenhet.

En lördag av lättnad och oväntat mycket fritid. Så let's plugga!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...