Andra gången gillt.

Jag bestämde mig för att kapa mitt hår eftersom det ändå bara bodde i tofs eller slarvknut. Det kändes onödigt att släpa runt på en massa decimetrar hår för att då kan man göra en massa frisyrer som man aldrig gör. Jag har aldrig haft varken tålamod, talang eller rätt typ av hår för att få till det heller, det mest avancerade jag gett mig på har varit typ fläta, vanlig alltså för inbakat är en nivå för högt.

Därmed kan vi sätta scenen för den ångest som väller in när man kommer till förskolan och ser hur de söta små varelserna kommer med små inbakade flätor i flera nivåer med dekorationer, knutar i perfektion och tofsar som man aldrig sett tofsar förut. Jag är glad över att ha lyckats hålla Pyret still tillräckligt länge för att få till en hyfsad tofs och klämma fast ett hårspänne.

Imorse började det dock, när jag sa till Pyret att jag skulle borsta och fixa tofs.

"Nä, jag vill ha en Elsa mamma."

"Äh? Menar du att du vill ha håret som Elsa?"

"Japs!"

Så mina xxl-fingrar skulle fnula till en fläta av det där självlockiga fjunet som sitter på Speedy.

Jag. Klarade. Det.

Och den höll hela dagen.

Nu får jag väl sitta på nätterna och öva på henne medan hon är still för att få examen i de högre nivåerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen