Fortsätt till huvudinnehåll

Sköldpadda.

Det hände väl en eller två gånger att jag gick och blev gravid. Och som alla som varit gravida vet så blir man lite lätt otymplig sådär framåt mitten av nämnda graviditet. Eller för all del, man behöver väl inte ha varit gravid själv för att ha vetskap i hur det där med att sova inte är en så värst enkel match längre, det räcker väl att ha haft en vän, släkting eller bekant som varit berörd av en sådan situation för att känna till hur det fungerar.
Det handlar bland annat om att tyngdpunkten hamnar käpprätt år skogen, något av "sköldpadda på rygg" är bästa beskrivningen jag kan komma dragandes med.
Jag kom på, under min långa tid som sköldpadda, att vi har en väldigt bra säng eftersom den har spjälor i järn som går att dra sig runt i, när man får behov av att skifta läge, typ som de vändscheman de använder inom vården.

Nu har jag användning för dem igen. Höften började strula lite grann under slutet av första setet, men var i sitt esse under större delen av andra omgången. Foglossning, det låter ju precis så sexigt som det är. Ännu mer sexigt blir det att dras med det till och från fortfarande, Polarna är ju ändå 19 månader nu.
Men jo. Långa promenader, stå upp mycket, sitta länge eller ligga still, alltså manualen för mitt liv just nu: Stå på pendeln, gå till och från skolan, sitta i osköna stolar hela dagen och sen sova som en klubbad säl de timmar som blir över. Då drar det igång, den ilande, gnolande och gnisslande värken; hela orkestern.
Så precis som under min tid som långtids-preggo så vaknar jag på nätterna av att höfterna värker och att jag därför måste vända mig, vilket inte går så bra. Inte för att magen är ivägen utan för att värken gör kroppen lite osammarbetsvillig.
Men se, spjälorna, tantens bästa vän i natten. De hjälper mig fortfarande.

Fast sängen börjar bli sliten och slitna järnvägar gnisslar lika illa som slitna höfter fast högre. Så vi måste köpa ny säng och det finns inga fina järnsängar till buds. Jag som verkligen gillar vår säng har fått vänja mig vid tanken att det kommer bli någon annan modell. Säkerligen en praktisk, skön och bra säng, men inte vår säng. Och en utan spjälor.
Vad ska tanten göra då.
Jag behöver inte sådana här problem i mitt liv just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.