Fortsätt till huvudinnehåll

Som en vanlig människa.

Precis som Fantomen så händer det att jag lämnar djungeln och går på gatorna i staden som en vanlig person. Just nu inträffade det just som jag var redo att få ett så kallat psykbryt över ansvaret att plocka undan efter 3 personer, planera middagar och inköp, kliva upp först varje morgon, ordna frukost varje helg, ansvara för städning och hålla redo på alla förskole- och skolaktiviteter.

Istället för att få ett psykbryt, eller behöva välja att leva i ett skitigt och stökigt hem, så informerade jag att the bottom is nådd och tog en paus. Det är inte konstruktivt att upprepa samma budskap en gång i halvåret utan att få gehör. Det är heller inte troligt att informationen om den skeva fördelningen av ansvar kommer leda till någon förändring nu heller.

Jag lämnade den djungel jag kallar mitt hem och mötte upp Pluggis för en middag i staden. Jag är så tacksam för att ha vänner att ha så roliga, intressanta och tänkvärda samtal med. Allt från forskning och politik, till vardag fånerier avhandlas med samma uppmärksamhet och intresse, och det kombineras med mat. Så strålande. Nu kan Fantomamma återvända till sin djungel med tio tigrars styrka, för att vara hård mot de hårda.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.