Så blödig.

Idag stod julavslutning på schemat i skolan. Barnen ställde upp sig framför fröken och alla föräldrar väntade på att få känna sig stolta.

Det visade sig snart att det hade övats på en annan nivå än man själv gjorde i skolan. Innan de började fick de sjunga upp tillsammans med fröken, bara det. Sen rev de av 8 sånger, nästan varje en med något särskilt moment, som att några av barnen skulle ackompanjera fröken på något sätt. Mellan några sånger skulle fyra barn gå fram och tända varsitt ljus i adventsstaken, Pyret var en av dem. Det berättade hon först på vägen dit, hur hon nu inte kunde förstå att det skulle göra vilken förälder som helst så himla rörd.

Mest fascinerande var det att så många barn kunde genomföra så många moment utan att stöka, strula eller fåna sig. Ett endaste barn fick ett mindre sammanbrott. Allt var väldigt lugnt och städat. Sen blev jag lite fascinerad över att jag utvecklat sådana lipsill-tendenser. Det var ju några ögonblick där jag fick blinka extra mycket, lagom rörd och lite skakad.

På Polarns förskola hade de jullunch. Det har hon pratat mycket om, såväl innan som efter. Tydligen betydde det extra mycket i år eftersom hon tillhör gruppen som börjar skola nästa år.

Nu blev det ändå lite grann julkänsla, trots vädret.