Fortsätt till huvudinnehåll

Överlevnadstips för julafton med en 5,5 åring och en nybakad 7 åring.

Eftersom de vaknar svintidigt för att med lupp undersöka tomtespåren, hur mycket pepparkakor tomten ätit, vad tomten tyckte om sin present (ett broderi från Polarn) och vad de där paketen skulle kunna innehålla, så har man gott om tid. Alltså hinner man släpa ut dem på grönbete (speciellt grönt i år) för att skaka loss lite myror i brallan och få tiden att gå.


Vi valde spåret på 4,4 km, det var alldeles lagom för alla inblandade.



Polarn kan lockas med att kolla djupet på vattenpölar, tävla om att springa till ett konstigt träd, eller leta efter lingon. Hon är liksom gjord för aktivitet. Pyret är mer utmanande. Hon frågar om man är framme efter 10 minuter, tycker att man gått långt efter 15 och har ont i benet/foten/ryggen efter 20.
Men gick gjorde vi, och att gå den promenaden och få God Jul hälsningar från de få andra morgonpigga motionärerna är rena räddningen en sån här dag. All väntan och stillasittande är annars som gjort för katastrof.

Imorgon tar vi en annan skog.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.